Therese Zetterberg

Ja måndag och tisdag med 5-minutersmetoden gick ju bra. Igår gick det också bra, men 22.30 började han gnälla, så jag gick upp och märkte på en gång att det var förkylning på G. Bra tajming va? Känns inte som det är läge med någon 5-minutersmetod när älsklingen är krasslig. Klockan var ju också ganska mycket så jag gick och la mig jag oxå. Tyvärr kunde ingen av oss somna. Efter en och en halv timme kom Peter hem och vi var fortfarande vaken. Men Melker låg iallafall ner och försökte sova bredvid mig i sängen, det var inge bus eller nåt sånt. Iallafall så var jag tvungen att gå ner och äta en macka, jag var så jävla hungrig helt enkelt. Och när man bara ligger i sängen och väntar på John Blund så kan man ju inte tänka på nåt annat. Helt sjukt egentligen, jag trodde jag skulle spy för att jag va så hungrig... (bra tajming igen..?) Hade ätit väldigt tidig middag och sen inget mer så det va väl inte så konstigt egentligen - men om jag hade sovit så hade jag ju inte märkt nåt... Men men vi somnade till slut vid halv två tror jag.

Idag har vi hämtat hem Jeepen från verkstaden. Sen skulle Peter börja jobba redan kl 11:30 så jag och Melker for till Marie, Felix och Agnes och hälsade på. Mysigt! Gjorde även ett stopp på Apoteket för näsdroppar åt Melker och sen ett stopp på Lidl för inköp av världskarta-plansch till riktigt bra pris! Ibland fyndar man!=) Efter vi varit hos Marie och gänget så drog vi till mamma och pappa och fick middag. Jag satte även igång med projekt "Hårfärgning". Va så jäkla less på mitt hår har inte varit till frissan sedan i maj, så det är/var både väldigt långt, slitet och råttfärgat. Resultatet blev kanske inte så jäkla lyckat dock. Gul som en kyckling - men vad hade jag väntat mig? Det är väl ungefär så det brukar bli när man grejar på egen hand. Kanske inte heller så lyckat med tanke på att jag ska på fest imorgon. Bra tajming? Fast nu är det annorlunda iallafall och verkligen inte råttfärgat. Haha! Känns som att det lyser av hela mig!

Nattningen idag tog lång tid, jobbigt med näsan - snorig och täppt samtidigt. Å så va han alldeles rosslig i bröstet. Till slut somnade han men vaknade efter kanske 30 minuter. Då hade jag inte mage att gå därifrån. Gav han mer näsdroppar och en alvedon och satt med honom i knä:et ett tag. Sedan la jag ner honom i sängen och gick ner, han protesterade inte alls. Väldigt ovanligt. Han har vaknat en gång till, la bara ner honom och gick ner - inte ett ljud då heller. Duktig duktig kille. Världens bästa såklart!

Men som sagt så ska jag på fest imorgon. Det är inte så ofta nu för tiden så jag ser verkligen fram emot det. Har fixat allt med logistiken av karl, barn och mig själv. Jag ska bli hämtad av mamma eller pappa - världens snällaste föräldrar! Men vad väntas då'rå? Jo världens jävla väderkaos (om man ska tro tidningarna) med 2 decimeter snö och storm. Blir man förvånad? Bra tajming...

Så ser ni nåt lysande kyckling-gult i snöstormen imorgon så är det förmodligen jag!

Ciao

Ja idag var det alltså dags för dag 2. Måste säga att det gått väldigt bra med tanke på att jag inte behövt gå upp en enda gång!=) Skönt, jag som laddat mentalt hela dagen. Var nervös imorse för att se om Melker reagerade konstigt emot mig - men det gjorde han inte som tur var! Han va' samma gosiga, älskliga goskrutt som vanligt. Märkte imorse också att jag var på ett mycket bättre humör när jag och Melker klev upp. Jag hade ork och energi och jag tyckte verkligen det va roligt att leka och äta frukost m.m. tillsammans med den lille krabaten. Älsklingen!

Vi har varit till Sara och Fredde och hälsat på ikväll. Verkligen på tiden...!! Tack för mat, fika, present och en massa surr. Så himla mysigt! Melker somnade iaf på 10 minuter och sen har han sovit som en prins!

Så just nu känns tillvaron ganska ljuvlig!=)

Tack för era puschande kommentarer. De behövs när man tar sig an jobbiga mamma-upplevelser!

Nu ska jag gå och lägga mig och läsa Hänt Extra!=) Har förresten nyligen läst ut en bok, El Choco, om en svensk kille som satt i fängelse i Bolivia. Rekommenderas. Fängslande läsning...hihi. Jag älskar ju böcker med sanna historier! Läste ut den ganska fort eftersom Melkers sov-ovanor den senaste veckan innebar en väldans massa tid väntandes i sängen... Tänkte ta mig en tur till Söråkers bibblan snart men om bubben ska sova som en prins framöver så vet jag inte om jag "hinner" läsa! Haha! =) Hinner iallafall med mer bloggning för tillfället.

Vi får se vad morgondagen har att erbjuda. Funderar på en tur till DollarStore ochså hoppas vi på en lika härlig kväll som ikväll.

Ciao!

Kl 20:15 hade det gått 30 minuter. Jag gick upp och gav han tutten och gossen som han kastat iväg igen...Han hade även kastat iväg Nalle Puh den här gången. Bäddade ner honom, strök honom på kinden och sa god natt - precis som det andra gångerna. vände mig om och gick ner. Han gnällde till när jag vände mig om men sen blev det... tyst.... 30 minuter alltså. Hoppas bara att han sover skönt och inte ligger där och tycker att hans liv och hans mamma är hemsk! Jag vågar inte gå upp och titta eftersom han då lär höra mig i trappen.

Och appråpå trappen, jag fattar inte - dagtid så låter den knappt alls men på kvällarna när Melker lagt sig så knarrar det och brakar så jäkla mycket - hur går det till??  

Dag 1 avklarad. Skönt, gick bättre än väntat. Men man vet ju aldrig han kanske vaknar igen...??

Ciao!

Just nu (kl 20.50) gör det väldigt ont i mitt mammahjärta!

Jag har bestämt mig för att köra igång med 5-minutersmetoden. Det har sällan varit problem med att få Melker att somna på kvällarna. Det var en jobbig period när han lärde sig stå i sängen och när han har fått tänder har det varit jobbigt ibland.

Men han har börjat med en riktigt jobbig "ovana"... Han somnar fort och enkelt på kvällen, cirka kl 19. Vi (jag eller Peter) sitter på stora sängen tills han somnat och går sen ner. Därefter sover han mellan 30 minuter och en timme för att sen vakna och vara vaken tills nån annan kommer och lägger sig i storsängen för natten. I helgen har Peter och jag turats om att sitta där. I lördags och igår satt vi en timme var innan vi gav upp och jag gick och lade mig. Då lägger han sig ner och sover nästan på en gång. Man behöver verkligen lite tid "för sig själv" på kvällen och särskilt jobbigt är det ju för mig varannan vecka när Peter jobbar, som nu. sådärför fick jag nog nu - det går inte. Det kommer ju inte bli bättre heller om man gör som han vill jämt heller... Då lär han sig ju det, att han kan bestämma. Eller det har han väl tydligen redan lärt sig verkar det som.

Detta har blivit en ovana som upprepat sig väldigt, väldigt ofta de senaste veckorna. Det är så fruktansvärt frustrerande också för han är jätte jätte trött, han ligger och blundar och mumsar på sin tutte, man tror att "ja va bra, nu sover han" ska smyga ner och på första trappsteget så slår han upp sina blå och skriker för full hals. Så fort han börjar skrika så kastar han tutten och gossen på golvet, för han VET att då kommer vi!

Det är så himla märkligt att han somnar normalt utan problem, men vaknar efter en timme? Har inte hört om nåt liknande bland de jag pratat med iaf. I vanliga fall brukar man ha problem med att barnet somnar (första gången).

Jag hoppas iallafall att 5-minutersmetoden fungerar även när de ska "somna om". Det visar sig väl...  Nu ska jag gå  upp igen... Åter. Han gjorde som de första tre gångerna jag varit upp nu. Han hade kastat tutten och gossen. När jag kommer i trappen blir han tyst, när jag går in i sovrummet lägger han sig på kudden... Så fort jag gick började han skrika igen.

Usch det gör såååå ont i mitt mamma-hjärta. Speciellt när jag kommer upp. Då vill jag bara ta han i famnen och trösta honom. Men då skulle ju allt vara förgäves. Läste också att det är otroligt VIKTIGT att inte ge upp första kvällen för då kan det vara kört sedan...

Läste iallafall det här som är det som gör att jag verkligen står ut med detta:
"Man måste våga tro på att barnet inte tar skada. Det skriker inte för att det är otryggt, det skriker för att det är fruktansvärt argt." (barnfamiljen.com)
 
Det står även att det tar ca 30 minuter innan de ger upp, om man har ett barn som är som de flesta andra. Men har man ett väldigt envist barn så kan det ta upp till 2 timmar.

Vi får väl se. Jag måste stå på mig. Synd bara att Peter jobbar, men jag har hans stöd per telefon iallafall!

Nu är kl 21.15, har snart gått en halvtimme, verkar inte som att håller på att somna iallafall...

Usch och tvi! Hoppas jag gör rätt! Hoppas han inte får men för livet...

Melker jag älskar dig!!