Väldigt ont i mamma-hjärtat
Just nu (kl 20.50) gör det väldigt ont i mitt mammahjärta!
Jag har bestämt mig för att köra igång med 5-minutersmetoden. Det har sällan varit problem med att få Melker att somna på kvällarna. Det var en jobbig period när han lärde sig stå i sängen och när han har fått tänder har det varit jobbigt ibland.
Men han har börjat med en riktigt jobbig "ovana"... Han somnar fort och enkelt på kvällen, cirka kl 19. Vi (jag eller Peter) sitter på stora sängen tills han somnat och går sen ner. Därefter sover han mellan 30 minuter och en timme för att sen vakna och vara vaken tills nån annan kommer och lägger sig i storsängen för natten. I helgen har Peter och jag turats om att sitta där. I lördags och igår satt vi en timme var innan vi gav upp och jag gick och lade mig. Då lägger han sig ner och sover nästan på en gång. Man behöver verkligen lite tid "för sig själv" på kvällen och särskilt jobbigt är det ju för mig varannan vecka när Peter jobbar, som nu. sådärför fick jag nog nu - det går inte. Det kommer ju inte bli bättre heller om man gör som han vill jämt heller... Då lär han sig ju det, att han kan bestämma. Eller det har han väl tydligen redan lärt sig verkar det som.
Detta har blivit en ovana som upprepat sig väldigt, väldigt ofta de senaste veckorna. Det är så fruktansvärt frustrerande också för han är jätte jätte trött, han ligger och blundar och mumsar på sin tutte, man tror att "ja va bra, nu sover han" ska smyga ner och på första trappsteget så slår han upp sina blå och skriker för full hals. Så fort han börjar skrika så kastar han tutten och gossen på golvet, för han VET att då kommer vi!
Det är så himla märkligt att han somnar normalt utan problem, men vaknar efter en timme? Har inte hört om nåt liknande bland de jag pratat med iaf. I vanliga fall brukar man ha problem med att barnet somnar (första gången).
Jag hoppas iallafall att 5-minutersmetoden fungerar även när de ska "somna om". Det visar sig väl... Nu ska jag gå upp igen... Åter. Han gjorde som de första tre gångerna jag varit upp nu. Han hade kastat tutten och gossen. När jag kommer i trappen blir han tyst, när jag går in i sovrummet lägger han sig på kudden... Så fort jag gick började han skrika igen.
Usch det gör såååå ont i mitt mamma-hjärta. Speciellt när jag kommer upp. Då vill jag bara ta han i famnen och trösta honom. Men då skulle ju allt vara förgäves. Läste också att det är otroligt VIKTIGT att inte ge upp första kvällen för då kan det vara kört sedan...
Läste iallafall det här som är det som gör att jag verkligen står ut med detta:
"Man måste våga tro på att barnet inte tar skada. Det skriker inte för att det är otryggt, det skriker för att det är fruktansvärt argt." (barnfamiljen.com)
Det står även att det tar ca 30 minuter innan de ger upp, om man har ett barn som är som de flesta andra. Men har man ett väldigt envist barn så kan det ta upp till 2 timmar.
Vi får väl se. Jag måste stå på mig. Synd bara att Peter jobbar, men jag har hans stöd per telefon iallafall!
Nu är kl 21.15, har snart gått en halvtimme, verkar inte som att håller på att somna iallafall...
Usch och tvi! Hoppas jag gör rätt! Hoppas han inte får men för livet...
Melker jag älskar dig!!
Jag har bestämt mig för att köra igång med 5-minutersmetoden. Det har sällan varit problem med att få Melker att somna på kvällarna. Det var en jobbig period när han lärde sig stå i sängen och när han har fått tänder har det varit jobbigt ibland.
Men han har börjat med en riktigt jobbig "ovana"... Han somnar fort och enkelt på kvällen, cirka kl 19. Vi (jag eller Peter) sitter på stora sängen tills han somnat och går sen ner. Därefter sover han mellan 30 minuter och en timme för att sen vakna och vara vaken tills nån annan kommer och lägger sig i storsängen för natten. I helgen har Peter och jag turats om att sitta där. I lördags och igår satt vi en timme var innan vi gav upp och jag gick och lade mig. Då lägger han sig ner och sover nästan på en gång. Man behöver verkligen lite tid "för sig själv" på kvällen och särskilt jobbigt är det ju för mig varannan vecka när Peter jobbar, som nu. sådärför fick jag nog nu - det går inte. Det kommer ju inte bli bättre heller om man gör som han vill jämt heller... Då lär han sig ju det, att han kan bestämma. Eller det har han väl tydligen redan lärt sig verkar det som.
Detta har blivit en ovana som upprepat sig väldigt, väldigt ofta de senaste veckorna. Det är så fruktansvärt frustrerande också för han är jätte jätte trött, han ligger och blundar och mumsar på sin tutte, man tror att "ja va bra, nu sover han" ska smyga ner och på första trappsteget så slår han upp sina blå och skriker för full hals. Så fort han börjar skrika så kastar han tutten och gossen på golvet, för han VET att då kommer vi!
Det är så himla märkligt att han somnar normalt utan problem, men vaknar efter en timme? Har inte hört om nåt liknande bland de jag pratat med iaf. I vanliga fall brukar man ha problem med att barnet somnar (första gången).
Jag hoppas iallafall att 5-minutersmetoden fungerar även när de ska "somna om". Det visar sig väl... Nu ska jag gå upp igen... Åter. Han gjorde som de första tre gångerna jag varit upp nu. Han hade kastat tutten och gossen. När jag kommer i trappen blir han tyst, när jag går in i sovrummet lägger han sig på kudden... Så fort jag gick började han skrika igen.
Usch det gör såååå ont i mitt mamma-hjärta. Speciellt när jag kommer upp. Då vill jag bara ta han i famnen och trösta honom. Men då skulle ju allt vara förgäves. Läste också att det är otroligt VIKTIGT att inte ge upp första kvällen för då kan det vara kört sedan...
Läste iallafall det här som är det som gör att jag verkligen står ut med detta:
"Man måste våga tro på att barnet inte tar skada. Det skriker inte för att det är otryggt, det skriker för att det är fruktansvärt argt." (barnfamiljen.com)
Det står även att det tar ca 30 minuter innan de ger upp, om man har ett barn som är som de flesta andra. Men har man ett väldigt envist barn så kan det ta upp till 2 timmar.
Vi får väl se. Jag måste stå på mig. Synd bara att Peter jobbar, men jag har hans stöd per telefon iallafall!
Nu är kl 21.15, har snart gått en halvtimme, verkar inte som att håller på att somna iallafall...
Usch och tvi! Hoppas jag gör rätt! Hoppas han inte får men för livet...
Melker jag älskar dig!!
Kommentarer
Trackback