Therese Zetterberg

Igår gick vi upp med vårt x-arbete som skulle försvaras.
Som opponent fick vi en självutnämnd professor. Det är liksom helt otroligt, typiskt mig och Marie att lyckas få en sån. Enligt honom var väl det mesta skit... Han fattade fan ingenting och jag gav svar på tal vid ett flertal tillfällen. Examinatorn däremot tyckte att vi hade gjort ett jättebra arbete och vi fick göra några frivilliga ändringar, om vi ville, det var alltså inget krav. Vi har bestämt oss för att göra det, eftersom det endast var några petitesser. Betyg skulle bli ett B eller ett C. Så vi är otroligt nöjda. Opponenten la sig i examinatorns genomgång (naturligtvis eftersom han ansåg sig vara expert). Vill ni veta vad han sa....?

- Ja min sambo är lärare på Malmös universitet och jag bad henne läsa arbetet...
- Det har väl inte med saken att göra? (jag)
- Ja men jag kommer snart till poängen... Hon tyckte att det verkade som att de som skrivit arbetet var två tjejer som nyss gått ut gymnasiet....
Jag höll på att gå upp i linningen, Marie sa att jag blev röd i ansiktet och jag hade bara lust att gå fram och klappa till fanskapet... Han hade hela tiden en sån där ton som att "små söta flickor, klapp på huvudet"... Jävla idiot.

Examinatorn skakade på huvudet och jag svarade... När mötet var klart, vet ni vad han kommer fram till oss och säger då (när examinatorn gått)?

- Ja av mig hade ni iaf aldrig fått högre än ett D.

Opponenten ansåg även att vi hade skrivit lite krångligt och måste förklara orden vi använde. På ett ställe hade vi nämnt de fyra elementen, och de ansåg han att man var tvungen att förklara eftersom inte alla vet vad det är...
- Ja men vet man inte vad de fyra elementen är, så lär man inte läsa någon uppsats heller, svarade jag.
Examinatorn skrattade och idioten blev tyst.

På eftermiddagen var det vår tur att vara opponenter. Vilket vi var väldigt nervösa inför eftersom vi lyckats få ett arbete som det gick att säga två bra saker om, om man verkligen letade! Uppsatsen blev underkänd och examinatorn tyckte vi gjorde en väldigt bra opponering eftersom att uppsatsen i stort sett var värdelös. Hon som skrivit arbetet tog det iaf bra och hon började inte gråta, vilket vi oroat oss för. Vi var livrädda innan för att det skulle vara en person som man visste vem det var, trots att vi inte kände till namnet. Och naturligtvis, visst var det så... Men det gick bra ändå.

Nu är det iaf avklarat, Marie kommer hit snart så vi ska göra våra ändringar, sen är det helt färdigt!