Therese Zetterberg

Ja nu är vi inne på Peters sista semester vecka. Sen börjar vardagen och allvaret igen. Men jag är oroligt glad över att vi fått dessa nästan sju veckor tillsammans.

Jag har slutat att amma nu iaf. Det fungerade helt enkelt inte. Varken för Melker eller mig. Jag fick ångest och har stundtals känt mig värdelös men har även fått några stöttande mail - tack! Var nervös på BVC senast när jag skulle erkänna att jag inte ammade så mycket, över vad de skulle säga. Men jag var nervös i onödan. Hon sa att det inte var någon fara och att det är bättre för Melker att jag också mår bra. Hon tyckte inte att jag skulle må dåligt över det och sa att ersättningarna som finns nu är väldigt bra, Jag har försökt intala mig det nu så jag ska slippa ha dåligt samvete. Det blev typ en månads amning bara, de flesta andra som jag känner som fått ge upp gällande amning har hållt ut tre månader iaf. Men men nu blev det så här och det är inget att göra något åt. Troligen hade det gått bättre om Melker inte hade bajsat i vattnet inne i magen, eftersom det gjorde honom illamående och att han inte ville äta. Det blev en seg start redan från början. Det funkar iallafall bra med ersättningen. Han äter och frodas. Senast vi var på BVC hade han gått upp över 300 g på en vecka och väger nu ca 4600 g. På onsdag är det dags för läkarundersökning och på torsdag ska vi skriva på papper om faderskapet.