Therese Zetterberg

Budgivning. Vilket skit! Jag har inte kunnat sova sedan jag matade Melker kl 4:45. Nervös, ont i magen, kallsvettig, hundra funderingar o.s.v. Det här med budgivning är ett riktigt värdelöst "rackarspel". Nu gjorde dom si och så. Ska vi lägga si och så mycket? Då kanske dom tror att vi tänker så..... *puh* Ja just nu är det vi och en annan familj som är intresserade av huset. Som jag sa igår, "hoppas det är några fattiga arbetslösa stackare". Haha! När telefonen plingar till får man ont i magen och man "hoppas hoppas" att det är någon annan... Jag vet dock hur skönt det är att sitta på "andra sidan" som säljare. "Jaaa jippi, ännu ett sms, hoppas det är ett bud". Den känslan var inte alls dum.

Samtidigt som vi nu gärna skulle vilja ha huset (vi var och kollade på det en gång till igår), så får man lite ångest. Det är ju säkerligen den största affären som man kommer göra i livet. Och tanken är ju att man ska bo där för resten av livet, iallafall innan det är dags för att suga på kola på ålderdomshemmet. Frågor dyker fortfarande upp. Hur blir det när Melker blir större och måste ha en riktig "stor" säng. Hur möblerar man då i sovrummet som nu har små "hålor" intill väggen där en lite mindre säng kan stå nu. Var kan han ha sina kläder, garderoberna var inte så stora, får det plats en byrå?... Ja fy fan säger jag bara. Jag forsätter väl dagen med att våndas och hålla tummarna!