Therese Zetterberg

Har inte gjort något inlägg sedan förra fredagen. Då låg Peter och jag här i soffan och mådde skit. Mitt illamående hade gått över, men jag hade feber och hoppades att lördagen skulle bjuda på trevligare saker och att vi skulle kunna börja tömma lägenheten.

Så blev inte fallet. På lördagmorgon mådde jag bra när jag vaknade i sängen. När jag klev upp kom illamåendet tillbaka och lördagen blev lika dålig som fredagen. Även Melker blev dålig, ingen matlust alls och låg mest och sov i min famn hela dagen. Peter var väldigt dålig han också, gjorde en kraftansträngning och hämtade ved iallafall. Jag började få mer och mer panik över att vi inte kunde börja med lägenheten. Svärmor var och handlade åt oss, eftersom ingen av oss kunde göra det på fredagen eftersom vi båda blev sjuk SAMTIDIGT.... Hon lugnade oss sedan med att det skulle ordna sig med lägenheten, hon och Per-Erik skulle hjälpa oss. När jag pratade med mamma senare anade hon oråd och bestämde sig för att ta en semesterdag på söndagen för att de skulle kunna hjälpa oss (tur för oss visade det sig). På lördagkväll sen mådde jag mycket bättre, inget illamående, ingen feber och jag hoppades att det hela skulle vara över.

Söndagmorgon, dagen D, då allt var tvunget att bli klart i lägenheten. Klev upp ur sängen och mådde....illa. Fy fan! Var på toa och kräktes och jag höll på att bryta ihop - hur fan ska det här gå? Det bara måste ju bli klart med lägenheten... Peter mådde också fortfarande dåligt och vi fick ett SMS, Peters mamma och pappa hade fått magsjuka. Mamma ringde och undrade hur vi skulle lägga upp dagen och då brast det för mig. Jag började grina och undrade hur fan detta ska gå... Mamma, som alltid är mamma, lugnade mig och sa att det går, vi har hela dagen på oss o.s.v. de kom iallafall och hämtade mig och Melker. Resterande delar av dagen är en dimma. Städa, bära, kräkas, städa, bära, kräkas..... Fy fan! Stackars Peter for som en skottspole mellan Haga och Torsboda och som tur var fick han bärhjälp av sin syster. Kan säga att vi somnade ovaggade när vi äntligen kom hem.

På måndag fick Peter åka med de sista grejorna, cyklar m.m. Vid ett tillfälle hör jag honom köra in på infarten men sen kommer han aldrig in. Var tvungen att gå ut och kolla vad som händer... Han satt i bilen. Han orkade inte kliva ut, han bara satt där helt slut och stirrade rakt fram. Jag lastade ur grejorna och Peter fick åka en vända till. Senare var det dags för kontraktskrivning och vi fick godkänt av köparen på städningen. Den kvällen var den skönaste på väldigt länge. Inga måsten, inga krav. 

Jag har sedan i tisdags/onsdags mått väldigt bra. Inte Peter däremot. Han mår fortfarande dåligt. Lite feber då och då och helt orkeslös. Jag tror det tog knäcken på honom att köra så hårt på söndagen med att bära allting. Jag har försökt fixa här hemma, har åtminstone tömt köket och hallen på grejor så att man tar sig in. Jag har tvättat till förbannelse, lagat mat, städat, diskat, eldat, tagit hand om Melker och Peter, handlat m.m. m.m. Jag säger bara det, att det är tur man inte är ensamstående, vilket slit!

Nä nu hoppas vi på att Peter ska bli frisk ordentligt. Min älskling. Melker har iallafall fått tillbaka lite matlust och är hyfsat pigg. Ikväll vill jag ha fredagsmys!

Hade inte mamma, pappa och Camilla hjälpt oss i söndags så hade vi aldrig kunnat fixa det här! Så stort tack till dem från våra hjärtan!

Igår hade vi lite roligt iallafall då Peter och Melker hade namnsdag (Mattias). De fick varsina små namnsdagspresenter så att det skulle bli lite roligt i allt elände.

Hej svejs!