Sen var dags för skiftbyte och vid nästa k...
Sen var dags för skiftbyte och vid nästa koll hade det inte hänt någonting å då sa de att det här skulle nog dra ut på tiden. Snacka om besvikelse. De tyckte jag skulle börja tänka på annan smärtlindring eftersom jag inte kunde ha så stor nytta av lustgasen då värkarna inte syndes så väl på ctg. Vid det här laget trodde jag att jag skulle dö jag hade så jäkla ont å värkarna kom med bara nån minuts mellanrum. Jag vill ha ryggbedövning sa jag. Det tog vid innan läkaren kom dit å när han var där så minns jag nästan inget alls. Jag höll Peter så hårt runt halsen att han hade blåmärken efteråt. Jag hann aldrig få någon bedövning. Det va dags att krysta. På 2 timmar hade jag öppnat mig 6 centimeter. Det va skönt att få krysta, jag fick nya krafter och visste att det snart skulle bli klart. Det va overkligt när lille plutt kom ut. Lycklig, trött, svettig, ont överallt. Men den bästa dagen i vårt liv! Melker, du är så älskad. Grattis på 6 månadersdagen!