Amning
Ja snacka om att jag hade ångest och kände mig värdelös när jag inte kunde amma Melker och det mest just med tanke på allt man läst under graviditeten. Det var ju liksom självklart att jag skulle amma så texten la man kanske inte så mycket på hjärnan innan Melker föddes, men efteråt när man inser att det inte fungerar och man går tillbaka och läser samma rader igen bl.a. den som Martina skrev om i sitt inlägg, "barn som ammas får ett effektivare immunförsvar" för att inte tala om det som Growing people skriver på sin hemsida "Amning skyddar mot plötslig spädbarnsdöd, men hur mycket är fortfarande oklart. Det tycks vara viktigt att amma utan tilläggskost de första fyra månaderna". Hur mycket dåligt samvete kan man få? Har även läst en massa om att amning motverkar astma och allergier bland annat.
När Melker ännu en gång hade gått ner i vikt på BVC så kunde jag inte göra annat än att gråta. Kände mig totalt värdelös, hade dåligt samvete och var helt slutkörd. Jag satt ju inne och vågade knappt lämna lägenheten på grund av alla teknikaliteter som jag skulle gå igenom varannan timme innan och efter amningen som vi kämpade med... Melker var inte heller nöjd. Han ville få sova. Barn gör det när de är 3-4 veckor gamla!!! Men han var ju tvungen att äta varannan timme och det tog en evighet att väcka honom. Vi killade, pratade, skojade, lyfte och bar... Men han ville helst bara sova. Och när han väl vaknat till och skulle få sin mat, ja då fick han ju inte i sig tillräckligt så då blev han ledsen. Och innan han lugnat sig, kommit till ro och somnat så var det ca 1 timme till nästa matning och ca 30 minuter till väckning eftersom det tog en evighet. En väldigt ond och jobbig cirkel...
Ja, det känns som en evighet sedan nu. När vi började med ersättningen så blev livet ljust och härligt både för mig och Melker. Från början var tanken att jag skulle amma och sedan ge ersättningen. Men mer och mer så försvann amningen, mycket på grund utav att när Melker var hungrig så var han inte intresserad av bröstet, han fick ju inte i sig nåt och då började han skrika och det blev bara till att plocka fram flaskan. Då åt han och blev nöjd och sen var han inte intresserad av bröstet efteråt heller - då var han ju mätt. Jag pumpade, grejade och donade men till slut gav vi upp. Jag tror Melker var 6 veckor när vi övergick helt till flaskan.
Nästan alla frågade hur han åt och så vidare. Jag svarade att han åt väldigt bra - men la oftast till sedan att han åt ersättning. Folk blir lite förvånade och förväntar sig inte det. Ibland funderade jag vad de tänkte... Tycker de att man är dålig som mamma o.s.v. Även fast jag vet att det är väldigt vanligt. En tjej på jobbet erkände att hon slutade amma efter en månad men vågade inte säga det till någon utan lät folk tro att hon ammade, för att det är lite tabu att inte göra det...
Självklart vill man det bästa för sitt barn. Jag vill inte att Melker ska få dåligt immunförsvar, allergier och astma. Får han det någongång i framtiden kommer jag nog att fundera på om det är mitt fel och gräma mig. Men det är ju inget vi kan göra nåt åt. Det blev som det blev. Och ersättningen har sina fördelar också faktiskt. Melker har sovit hela nätterna sen han var 3,5 månader ungefär. Känns som en evighet sedan vi satt vid hans säng och gav flaskan på nätterna. När jag var på efterkontroll frågade BM hur jag mådde och hur det var hemma och sa att det var naturligt att vara lite trött och utpumpad med den stora omställningen. Men jag kände inte alls igen mig. Just under den perioden så sov ju Melker till kl 10 på morgonen också, så en mer utvilad mamma kunde nog ingen hitta !=)
Ja det blev ett litet konstigt inlägg, har så många tankar men det är svårt att skriva ner dem. Men med facit i hand var det väl tur att jag inte svarade på Martinas inlägg utan gjorde ett eget.
I vår föräldragrupp är det flera stycken som ger ersättning i någon sorts form, tror det är vanligare än man tror. Kan säga att matningen ger mig konstanta funderingar och grubblerier, jag både ammar och ger ersättning- snacka om omständigt...
Det finns så mkt synpunkter och åsikter om amning och ja, egentligen allt som har med barn att göra. Många mammor verkar också ha ett stort behov av att pracka på andra nyblivna mammor sina åsikter och ska man lyssna på allt så blir man ju ihjälstressad. Jag tror på att inte läsa på för mycket, inte lyssna för mycket på alla "goda råd" man får och köra på det som känns bäst för en själv och sitt barn. Tror inte att Melker tagit skada av att inte ammas.
Å själv har haft två olika varianter av barn, ett som totalvägrat flaska å ett som inte varit nöjd med enbart amning. Kom inte ihåg hur gammal Iris var när hon stannade å sviktade på sin viktkurva. Men eftersom det var helt omöjligt att få i henne ersättning med flaska (å koppmata är ju inte direkt tidseffektivt) så fick jag amma amma amma, som tur var funkade det. Greta har ju varit likadan, vägrat flaska fram till nu, 9 månader. Ivar däremot hade inte blivit långvarig att amma om han kommit själv. Slö å suga..men eftersom Greta låg vid andra bröstet å höll upp produktionen så gick det ändå. Sen efter ett tag var han inte alls nöjd å började få ersättning. Återigen, hade inte Greta funnits så hade han övergått helt till ersättning när han var 8 veckor. Jag tycker på så vis att det ska bli intressant att se om de har olika immunförsvar å så... Vet iaf att Greta klarat sig bättre NÄR hon ammade, nu blir de sjuka lika mycket. Å kanske är det jag vill säga att det beror alldeles på vad man får barn, det är ändå de som bestämmer i slutändan känns det som!:) Å alla är vi individer å måste få göra det som känns bäst för en själv å sitt barn. Ingen mår väl bra över att ha en deppig mamma å ett missnöjt barn!